jag kan inte sova!
När man inte orkar kämpa så kommer frustration
Allting runt omkring mig gör mig så förbannad
Livet ska vara lycka, inte någonting annat
Valet är mitt men kommer jag att orka?
Allting runt omkring mig gör mig så förbannad
Livet ska vara lycka, inte någonting annat
Valet är mitt men kommer jag att orka?
...
svag, svagare, pernilla!
du är det ända jag tänker på
livets gång..
vila i frid gammelmormor jenny, vi tänker på dig.
tomt utan dig
min önskan är att en dag kunna le igen.
20/9-1970
grattis på 37års dagen pappa. du är fan inte glömd, så långt ifrån det man kan komma!
Only you
Strömstad 13-15/9-07
jätte nervös
Och nu sitter jag här och är så jävla nervös som man kan bli.. inte för att jag inte har vart hos farmor och farfar förrut utan att jag ska få träffa min lillebror Jontan (som jag aldrig har gjort förr) och Jutta (Jonatans mamma), som jag inte har träffat på ungefär 3-4 år.. Ännu en sak som gör mig ännu nervösare är att pappa inte kommer vara där. Jag undrar hur man ska betee sig, ska man bara sitta där och gråta eller ska man prata på precis som vanligt? Har inte sovit så mkt inatt så kommer nog sova den större tiden i bilen, jag ska ha med täcke och kudde, det är ju så himla kallt numera på mornarna!
Men nu roppar mamma, så ha det bra vänner.. jag kommer ju hem nu på lördag, antingen kväll eller senare.
hejdå! :)
0707145755, det är bara å ringa om du känner för det.
Men nu roppar mamma, så ha det bra vänner.. jag kommer ju hem nu på lördag, antingen kväll eller senare.
hejdå! :)
0707145755, det är bara å ringa om du känner för det.
Vila i frid kära pappa!
Hej, jag heter Pernilla och har vart lite sugen att skaffa blogg ett tag.. Det har vart så himla mycket på sistone så känner att det känns mycket bättre att skriva än prata just nu. Saken är det att jag saknar dig pappa så att det gör så fruktansvärt ont att ens tänka tanken att du numera lever där uppe med änglarna. Imorn åker jag, mamma och pappa Anders till Strömstad. Begravningen är på fredag.. Känns helt förjävligt och overkligt, min första begravning blir min egna pappas!
Jag och mamma har precis städat och packat klart allting nu, det sista som behövs göra är nog att.. sova som är det värsta. Imorgon eller snarare idag ska jag gå upp klockan senast klockan sex och sen klockan sju så åker vi hemifrån.. Bilfärden tar ungefär 5-6 timmar att åka så vi är väl framme till tolv-ett. Vi måste stanna till i Örebro och hämta en Brynästiger som jag ska lägga ner i kistan på begravningen. Men iallafall när vi kommit fram till farmor och farfar så kommer Jutta och Jonathan (min pappas ex-flickvän och deras son).. Alltså min efterlängtade lillebror, som jag fick reda på förra lördagen att han ens fanns. Det gör mig besviken pappa, men jag tror nog att du visste att jag tyckte så mycket om Jutta och att du skämdes över att du bara lämnade henne när hon var höggravid. Men hon har förlåtit dig nu så.. varför kan du inte bara komma tillbaka nu? Även om det känns att jag kommer kunna acceptera det så innerst inne kommer jag aldrig få bort tanken att du lämnade mig kvar här på jorden, utan någonsomhelst förklaring eller något brev.
Jag får väl gråta mig till sömms inatt igen.. för tanken att du inte finns längre sårar mig bara mer och mer.
Pappa jag tänker på dig, kommer alltid kämpa för att göra dig stolt! Tänker på alla underbara stunder vi har haft och alla gånger jag har känt den pirrande känslan när jag går av tåget i Göteborg station och ser dig. Just den känslan går inte att beskriva.. helt obeskrivlig känsla. Den känslan jag aldrig mer kommer få uppleva, den känslan jag älskar att uppleva är helt död, precis som dig pappa! Jag fattar inte, hur fan kunde du lämna mig/oss? Varför? Varför just min pappa? Varför just du? Min älskade pappa.
Jag ska nog inte skriva mer, kommer bara bli att jag upprepar samma ord om och om igen.
Men tack ni som har stötat mig
Jag älskar och saknar dig pappa Patrik Svensson! Du är alltid den som kommer stå mig närmnast hjärtat </33333
Jag och mamma har precis städat och packat klart allting nu, det sista som behövs göra är nog att.. sova som är det värsta. Imorgon eller snarare idag ska jag gå upp klockan senast klockan sex och sen klockan sju så åker vi hemifrån.. Bilfärden tar ungefär 5-6 timmar att åka så vi är väl framme till tolv-ett. Vi måste stanna till i Örebro och hämta en Brynästiger som jag ska lägga ner i kistan på begravningen. Men iallafall när vi kommit fram till farmor och farfar så kommer Jutta och Jonathan (min pappas ex-flickvän och deras son).. Alltså min efterlängtade lillebror, som jag fick reda på förra lördagen att han ens fanns. Det gör mig besviken pappa, men jag tror nog att du visste att jag tyckte så mycket om Jutta och att du skämdes över att du bara lämnade henne när hon var höggravid. Men hon har förlåtit dig nu så.. varför kan du inte bara komma tillbaka nu? Även om det känns att jag kommer kunna acceptera det så innerst inne kommer jag aldrig få bort tanken att du lämnade mig kvar här på jorden, utan någonsomhelst förklaring eller något brev.
Jag får väl gråta mig till sömms inatt igen.. för tanken att du inte finns längre sårar mig bara mer och mer.
Pappa jag tänker på dig, kommer alltid kämpa för att göra dig stolt! Tänker på alla underbara stunder vi har haft och alla gånger jag har känt den pirrande känslan när jag går av tåget i Göteborg station och ser dig. Just den känslan går inte att beskriva.. helt obeskrivlig känsla. Den känslan jag aldrig mer kommer få uppleva, den känslan jag älskar att uppleva är helt död, precis som dig pappa! Jag fattar inte, hur fan kunde du lämna mig/oss? Varför? Varför just min pappa? Varför just du? Min älskade pappa.
Jag ska nog inte skriva mer, kommer bara bli att jag upprepar samma ord om och om igen.
Men tack ni som har stötat mig
Jag älskar och saknar dig pappa Patrik Svensson! Du är alltid den som kommer stå mig närmnast hjärtat </33333
